...

Med vatten kammat hår och världen framför fötterna
kommer jag att ta världen med storm.
Solglasögonen sitter perfekt.
Den nystrukna skjortan är perfekt uppknäppt.
Chinosen är upprullade till knäna
Solen står i zenit.

I brytpunkten mellan himmla valvet och gatan framför mig
ser jag dig komma gående.
Det fullkomligt lyser om dig. Världsvan och otroligt spännande.
Jag njuter av varje andetag jag tar.
Det jag inte vet är vad jag har.

På ett ögonblick är allt annorlunda.
Ibland går det fort att förändra saker.
Ibland tar det tid att komma på något.
När man väl gör det kan allt vara över.
Det går på ögonblicket av en sekund.

När verkligheten knackar på är den redan förbi.
När sanningen ska fram är allt redan för sent.
Allt har ett pris och priset för framgång är "a hard road out of hell"
Men är man inte på tårna så är allt slit förgäves.
En second chance är aldrig för sent
Men det blir aldrig riktigt samma sak med just "the spark"

En gnista ett hopp om livet man blir kär.
Det är svårt att återuppliva något sådant.
Man kan ju inte trolla med sitt eget hjärta.
Även om hjärnan säger go så sätter något annat stopp.
Det är enkelt för andra att säga men shoot.
Men hur gör man själv när kroppen ropar spring men benen sätter stopp??
Man kan åxå fundera på hur kan det vara så när det sitter på samma kropp!!
Livet är svårt, livet är hårt

Men när det väl händer så är det sjukt bra.
Har man inte livet!! Vad har man då????